KOLUMN
Kina har alltid fascinerat. Något mystiskt, skrämmande, imponerande och lockande på en och samma gång. Kina har i flera århundraden lockat till handel. Och gör så också idag. Men det finns stora risker att göra affärer med Kina, att bli partner med kinesiska företag. Eller att låta kinesiska företag investera i svensk infrastruktur, svenska naturtillgångar och inte minst i svenska massmedier. Efter 1968 och under det galna 1970-talet hade vi svenska kommunister som ville kopiera den kinesiska kulturrevolutionen i Sverige och hade Mao Tse-tung som ideologisk ledstjärna. Västvärlden föll för den kinesiska charmen. Det stora genombrottet kom när regimen tillät ”fri” företagsamhet, privat ägande. Driftiga företagare tilläts bli rika, väldigt rika. Kina blev liberalare på alla områden – med några undantag; yttrande- och åsiktsfrihet och kritik av kommunistpartiet. Inte heller medborgerliga och mänskliga rättigheter står högt på agendan i dagens Kina.
Djupt in i partierna
Kina vill ha sin plats i världen, Kina vill bli en dominerande stormakt på alla områden. Tankarna och planerna har funnits länge och västvärlden har svalt varje steg mot detta mål. De flesta västländerna gör affärer med Kina, stora affärer. De flesta låter också kinesiska företag ta över den ena verksamheten efter den andra. Stater, regioner, städer som har dåliga ekonomi och som inte uppfyller EU:s krav på vad som kan begäras av en låntagare erbjuds förmånliga lån från kinesiska intressen med bifogade kravlistor. (Ryssarna knackar också på.) Hur djupt inne i de svenska partierna som kineserna har inflytande är nog omöjligt att ta reda på. Men idag är dessa prokinesiska opinionsbildare inte lika öppna med var de står som för några år sedan.
När jag gjorde min medborgartjänst som riksdagsledamot åren 2006-2010 fanns det anmärkningsvärt många inom det parti jag företrädde (moderaterna) som inte kunde hitta nog med ord för att förklara det positiva med det ”nya” Kina och alla de affärsmöjligheter som fanns att ta vara på. Men – dom fanns i nästan alla andra partier också.
Det fanns till exempel politiker i Göteborg som tyckte att kinesiska borde bli ett obligatoriskt språk att lära sig i gymnasiet. Vi hade kommunpolitiker med långtgående privata affärsintressen i Kina, med ”sommarhus” i områden reserverade för kommunistpartiets toppar. Kanske dags för lite eftertanke? Har vi svenska aktiva politiker och f.d. politiker som har kvar sina hus i Kina? Jag bara undrar.
Målsättningen tydlig
Det som den senaste tiden har avslöjats om Kina och inte minst den kinesiska Stockholmsambassadens agerande visar på ett Kina som inte skiljer sig från andra imperiesträvande stormakter. Kina håller på att köpa upp stora delar av Asien, Afrika och har intressen i Latinamerika. Kinesiska intressen att ha militärbaser utanför Kina växer. Den kinesiska målsättningen är att Kinas krigsmakt år 2035 ska ha moderniserats, för att några år senare vara i ”världsklass”.
I början av året var Kinas militärbudget lika stor som Rysslands, Japans, Sydkoreas och Indiens – tillsammans. Enligt FOI siktar Kina på att på några decennier ha passerat USA när det gäller militärutgifter. Kina strävar efter en militär förmåga så att man kan besegra USA i strid. Hangarfartyg, långdistansbombare, modernare missiler, stridsvagnar och attackflygplan är under konstruktion och produktion. I början på året anlade Kina sin första militärbas utomlands – i Djibouti, på Afrikas Horn. Fler lär vara på väg.
I september i år slog MUST larm om att flera hundra kinesiska forskare med kopplingar till den kinesiska militären har haft sin verksamhet förlagd till svenska universitet och högskolor. Tidigare chefen för MUST, Stefan Kristiansson, kunde krasst konstatera att svenska skattemedel är med och bidrar till Kinas militära förmåga.
Militära intressen
På universitetet i Lund har man genomfört totalt närmare 1400 sampublikationer med Kina under de senaste tio åren. Samarbete med forskare som har anknytning till den kinesiska militären har genomförts vid över 50 tillfällen. Den australiske forskaren Alex Joske förklarade för SVT för inte så länge sedan att andelen forskare i Sverige som hör hemma i den kinesiska befrielsearmén är större än i andra länder. Och för att strö salt i såren så slår han fast att svenska universitet har bidragit till den kinesiska militärens utveckling.
Vi har bara den senaste tiden kunnat ta del av FOI:s rapport om kinesiska miljardinvesteringar i svenska företag och verksamheter. Det ser likadant ut i andra länder i Europa. Den aggressiva ton som den kinesiske ambassadören i Stockholm uppvisar och de antidemokratiska krav han ställer på Sverige tycks öka i takt med Kinas ekonomiska investeringarna.
På grund av Kinas starka ekonomi och stora investeringar i västvärlden tystas ofta kinesiska överträdelser ner, eller så lyfts aldrig fram.
I Sverige har vi exempel på kinesiskt spionage (där spionerna tagits på bar gärning) som endast resulterat i en mild tillsägning. Det utsatta företaget har inte anmält det inträffade med rädsla för att kineserna skulle stryka sina beställningar eller ställa in sina utlovade investeringar. Vanligt förekommande? Ingen vet mer än de drabbade.
Vem påverkar vem?
När Göran Persson som statsminister var på officiellt besök i Kina i november 1996 prisade han den politiska stabiliteten i landet. Men på resan fanns politiker, tjänstemän, diplomater och svenska affärsmän. Åtminstone en del svenska affärsmän lät sig inspireras av statsminister Persson. Vid mer än ett tillfälle har svenska riksdagsledamöter på besök i Kina kunnat vittna om hur svenska affärsmän på plats, precis som statsministern för ett antal år sedan, prisade den politiska stabiliteten i diktaturen. Man önskade att det skulle se ut mer i Sverige som det gjorde i Kina. Var det inte sagt någon gång att svensk handel skulle inspirera och påverka kineserna i demokratisk riktning? Så det kan gå…
Inga kinesiska företag får investera i utlandet utan godkännande av staten. Investeringarna görs för att de på något vis gagnar Kina. Kinesiskt stöd har ett pris. Och priset är att demokrati, mänskliga fri- och rättigheter förminskas i takt med investerarens önskemål.
ROLF K NILSSON 