Kina – en farlig vän att ta hjälp av

lmedalen bylineKOLUMN
Kina har alltid fascinerat. Något mystiskt, skrämmande, imponerande och lockande på en och samma gång. Kina har i flera århundraden lockat till handel. Och gör så också idag. Men det finns stora risker att göra affärer med Kina, att bli partner med kinesiska företag. Eller att låta kinesiska företag investera i svensk infrastruktur, svenska naturtillgångar och inte minst i svenska massmedier. Efter 1968 och under det galna 1970-talet hade vi svenska kommunister som ville kopiera den kinesiska kulturrevolutionen i Sverige och hade Mao Tse-tung som ideologisk ledstjärna. Västvärlden föll för den kinesiska charmen. Det stora genombrottet kom när regimen tillät ”fri” företagsamhet, privat ägande. Driftiga företagare tilläts bli rika, väldigt rika. Kina blev liberalare på alla områden – med några undantag; yttrande- och åsiktsfrihet och kritik av kommunistpartiet. Inte heller medborgerliga och mänskliga rättigheter står högt på agendan i dagens Kina.

Djupt in i partierna
Kina vill ha sin plats i världen, Kina vill bli en dominerande stormakt på alla områden. Tankarna och planerna har funnits länge och västvärlden har svalt varje steg mot detta mål.  De flesta västländerna gör affärer med Kina, stora affärer. De flesta låter också kinesiska företag ta över den ena verksamheten efter den andra. Stater, regioner, städer som har dåliga ekonomi och som inte uppfyller EU:s krav på vad som kan begäras av en låntagare erbjuds förmånliga lån från kinesiska intressen med bifogade kravlistor. (Ryssarna knackar också på.) Hur djupt inne i de svenska partierna som kineserna har inflytande är nog omöjligt att ta reda på. Men idag är dessa prokinesiska opinionsbildare inte lika öppna med var de står som för några år sedan.
När jag gjorde min medborgartjänst som riksdagsledamot åren 2006-2010 fanns det anmärkningsvärt många inom det parti jag företrädde (moderaterna) som inte kunde hitta nog med ord för att förklara det positiva med det ”nya” Kina och alla de affärsmöjligheter som fanns att ta vara på. Men – dom fanns i nästan alla andra partier också.
Det fanns till exempel politiker i Göteborg som tyckte att kinesiska borde bli ett obligatoriskt språk att lära sig i gymnasiet. Vi hade kommunpolitiker med långtgående privata affärsintressen i Kina, med ”sommarhus” i områden reserverade för kommunistpartiets toppar. Kanske dags för lite eftertanke? Har vi svenska aktiva politiker och f.d. politiker som har kvar sina hus i Kina? Jag bara undrar.

Målsättningen tydlig
Det som den senaste tiden har avslöjats om Kina och inte minst den kinesiska Stockholmsambassadens agerande visar på ett Kina som inte skiljer sig från andra imperiesträvande stormakter. Kina håller på att köpa upp stora delar av Asien, Afrika och har intressen i Latinamerika. Kinesiska intressen att ha militärbaser utanför Kina växer. Den kinesiska målsättningen är att Kinas krigsmakt år 2035 ska ha moderniserats, för att några år senare vara i ”världsklass”.

I början av året var Kinas militärbudget lika stor som Rysslands, Japans, Sydkoreas och Indiens – tillsammans.  Enligt FOI siktar Kina på att på några decennier ha passerat USA när det gäller militärutgifter. Kina strävar efter en militär förmåga så att man kan besegra USA i strid. Hangarfartyg, långdistansbombare, modernare missiler, stridsvagnar och attackflygplan är under konstruktion och produktion. I början på året anlade Kina sin första militärbas utomlands – i Djibouti, på Afrikas Horn. Fler lär vara på väg.

I september i år slog MUST larm om att flera hundra kinesiska forskare med kopplingar till den kinesiska militären har haft sin verksamhet förlagd till svenska universitet och högskolor. Tidigare chefen för MUST, Stefan Kristiansson, kunde krasst konstatera att svenska skattemedel är med och bidrar till Kinas militära förmåga.

Militära intressen
På universitetet i Lund har man genomfört totalt närmare 1400 sampublikationer med Kina under de senaste tio åren. Samarbete med forskare som har anknytning till den kinesiska militären har genomförts vid över 50 tillfällen.  Den australiske forskaren Alex Joske förklarade för SVT för inte så länge sedan att andelen forskare i Sverige som hör hemma i den kinesiska befrielsearmén är större än i andra länder. Och för att strö salt i såren så slår han fast att svenska universitet har bidragit till den kinesiska militärens utveckling.

Vi har bara den senaste tiden kunnat ta del av FOI:s rapport om kinesiska miljardinvesteringar i svenska företag och verksamheter. Det ser likadant ut i andra länder i Europa. Den aggressiva ton som den kinesiske ambassadören i Stockholm uppvisar och de antidemokratiska krav han ställer på Sverige tycks öka i takt med Kinas ekonomiska investeringarna.
På grund av Kinas starka ekonomi och stora investeringar i västvärlden tystas ofta kinesiska överträdelser ner, eller så lyfts aldrig fram.
I Sverige har vi exempel på kinesiskt spionage (där spionerna tagits på bar gärning) som endast resulterat i en mild tillsägning. Det utsatta företaget har inte anmält det inträffade med rädsla för att kineserna skulle stryka sina beställningar eller ställa in sina utlovade investeringar. Vanligt förekommande? Ingen vet mer än de drabbade.

Vem påverkar vem?
När Göran Persson som statsminister var på officiellt besök i Kina i november 1996 prisade han den politiska stabiliteten i landet. Men på resan fanns politiker, tjänstemän, diplomater och svenska affärsmän. Åtminstone en del svenska affärsmän lät sig inspireras av statsminister Persson. Vid mer än ett tillfälle har svenska riksdagsledamöter på besök i Kina kunnat vittna om hur svenska affärsmän på plats, precis som statsministern för ett antal år sedan, prisade den politiska stabiliteten i diktaturen. Man önskade att det skulle se ut mer i Sverige som det gjorde i Kina. Var det inte sagt någon gång att svensk handel skulle inspirera och påverka kineserna i demokratisk riktning? Så det kan gå…

Inga kinesiska företag får investera i utlandet utan godkännande av staten. Investeringarna görs för att de på något vis gagnar Kina. Kinesiskt stöd har ett pris. Och priset är att demokrati, mänskliga fri- och rättigheter förminskas i takt med investerarens önskemål.

Lämna en kommentar

8 december, 2019 · 08:58

Rapporterar de gamla Stasi-svenskarna till Moskva idag?

Det 9 november var det 30 år sedan Berlinmuren föll. En länk i den kedja av händelser som ledde till de kommunistiska diktaturernas, inklusive Sovjetunionens, fall. Det är många som skrivit om Berlinmuren i dessa dagar. Om när den föll, när den byggdes, konsekvenserna av den när den stod där och efter att den försvunnit.

Men det finns en del som det inte talas så mycket om just i detta sammanhang; Stasi och den kommunistiska säkerhetstjänstens medhjälpare och informatörer.

Många av Stasis informatörer och medhjälpare som verkade i väst försvann när ”DDR” lades ner. Många säkert glada för att de kommit undan så väl sina uppdragsgivare som för att de inte blivit avslöjade.

DDR” hade vänner i Sverige. Dom fanns överallt i det svenska samhället. Där fanns de öppna ”DDR”-vännerna och där fanns de som gjorde tjänster för den kommunistiska diktaturen av ideologiska skäl men också de som gjorde det för pengarna skull. Det är inte alltid lätt att se skillnad på dessa.

Vi vet inte hur många informatörer, agenter eller medhjälpare som den östtyska regimen hade i Sverige. Alla möjliga siffror har nämnts, från ett hundratal och uppåt. Vad som ofta glöms bort och kommer i skymundan är att Stasis informatörer och olika grader av medhjälpare inte försvann eller gick upp i rök när deras stat gjorde det. Dom fanns kvar. Och varenda en av dem fanns/finns också registrerade i Moskva. En kopia av varenda Stasirapport skickades till Sovjet. Det obehagliga förhållandet råder att arvtagarna – i dagens Ryssland – till de sovjetiska underrättelse- och säkerhetstjänsterna har tillgång till dessa uppgifter. Här finns tiotusentals personer som kan utnyttjas för att de fortfarande är lojala med den gamla härskarstaten (vi har ju en gammal KGB-officer som president i dagens Ryssland). Att Ryssland på olika sätt direkt eller indirekt har utnyttjat gamla Stasimedarbetare är ingen större hemlighet. Inte minst när Nordstream etablerat sig runt om i Europa. Många av dessa gamla Stasiinformatörer har säkert inte känt sig bekväma med att återuppta sina gamla värv. Men i ”valet” mellan att bistå de ryska intressena eller bli avslöjad som gammal Stasimedarbetare har det kanske varit lätt att återträda i främmande makts tjänst.

Svenska SÄPO har tillgång till listorna på dem som funnits i Sverige och på olika sätt bistått Stasi. Uppgifterna är belagda med sekretess i 70 år. Man måste ställa sig frågan varför. Varför vill inte våra regeringar oavsett om dom varit borgerliga eller socialdemokratiska offentliggöra dessa namn? Och varför är såväl socialdemokraterna som moderaterna motståndare till ett offentliggörande? Jag kan bara komma på det obehagliga svaret att det finns allt för många både kända och okända partiaktiva socialdemokrater och moderater som finns med på dessa listor. Och att den fromma förhoppningen är att när sekretessen en gång släpps är alla inblandade och de som kände till dem döda sedan länge.

Det 2 mars 2010 hade jag tillsammans med dåvarande riksdagskollegorna Hans Wallmark, Mats Johansson och Carl B Hamilton en debattartikel i Dagens Nyheter där problemet med de förhemligade Stasimedarbetarna togs upp. https://www.dn.se/debatt/sapo-maste-oppna-arkiven/  Egentligen har ingenting hänt sedan dess.

Det har snart gått tio år sedan artikeln i DN och nu kanske mer än någonsin sedan Berlinmurens fall finns det anledning att åter ställa kraven på ett offentliggörande. Och det inte bara av historiska skäl.

Många av Stasis gamla informatörer rekryterades som unga. Idag män och kvinnor på höjden av sina karriärer. Vissa finns säkert på känsliga poster inom såväl det privata näringslivet som inom offentlig förvaltning och politiken. Det finns säkerhetsskäl att få dessa arkiv offentliggjorda.

Var i det svenska samhället finns då dessa? Överallt! Stasi hade sina tentakler inom försvaret, rättsväsendet, politiken, i skolvärlden, inom kyrkan, i media, på våra högskolor och universitet.

Finns gamla Stasimedarbetare från före murens fall som idag rapporterar till Moskva istället för Berlin?

Det är dags nu, öppna arkiven!

ROLF K NILSSON

 

 

 

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Ryssland ”oroar” sig över norska försvarssatsningar

Potentaterna i Moskva tycker inte om när demokratierna i väst stärker sina försvarsförmågor. Nu är det Norge som får kritik från den ryske utrikesministern.

I torsdags förklarade det ryska utrikesdepartementet sin ”oro” över att Norge ökar sina försvarsutgifter och menar att investeringarna är riktade mot Ryssland.
Ryssarna upprörs över att de norska försvarsutgifterna per capita är de högsta i Europa och det näst högsta bland Nato-länderna. Att Norge är ett till ytan stort land med förhållandevis få invånare är sekundärt när statistik ska användas som propaganda. Inte heller den ryska upprustningen i Murmansk och hela Barentsregionen generar de ryska angreppen.
I ett uttalande hävdar den ryske utrikesministern Lavrov att: ”Norge moderniserar sin militära infrastruktur och köper moderna vapen. De militära utvecklingsplanerna har uppenbarligen spjutspetsen riktad mot Ryssland.”
Att ryssarna är inte gillar den norska anpassningen till den verklighet vi i norra Europa befinner oss i förvånar inte. Inte heller att ryssarna har åsikter om hur Norge hanterar sitt medlemskap i Nato. Till exempel att militära enheter från andra Nato-länder övar i Norge tillsammans med norsk militär. Norska militära övningar gillar man inte heller utan påtalar att dessa hålls allt närmare de ryska havs- och landgränserna.
Nu kräver den ryske utrikesministern Lavrov att norrmännen ska förklara ”sina militära förberedelser vid Rysslands gränser”. Det säger alltså utrikesministern i det land som annekterat Krim och förnekar rysk militär närvaro inför övertagandet.

Stå på Norge!

ROLF K NILSSON

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

35 år sedan polske frihetsprästen mördades

Jerzy Popiełuszko – många känner säkert igen namnet. Fler borde göra det. I år är det 35 år sedan han mördades.
Den 19 oktober 1984 hämtades den katolske prästen fader Jerzy Popiełuszko av den kommunistiska hemliga polisen i Polen och fördes bort. Han torterades och mördades.
Under 1980-talet gav Popiełuszko sitt helhjärtade stöd åt den fria fackföreningen Solidaritet. Han fungerade också som präst för arbetare vid ett av Warszawas stålverk under 1980 och 1981.

Av Krugerr

Jerzy Popiełuszkos tragiska död uppmärksammades i Polen dagen före årsdagen av mordet då president Andrzej Duda lade en krans på prästens grav i Warszawa.
President Duda berättade för närvarande journalister om Popiełuszkos betydelse för händelserna i Polen och beskrev prästen som en nyckelfigur i Polens moderna historia. Jerzy Popiełuszkos död blev ett avgörande ögonblick på Polens väg mot frihet från flera decenniers kommunistiskt förtryck.
Under tiden då undantagslagar rådde i Polen ledde han varje månad en ”mässa för fosterlandet” som drog tiotusentals människor. Han fördömde kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och krävde värdighet och frihet för det arbetande folket.
Jerzy Popiełuszko erkändes 2010 av den romersk-katolska kyrkan som martyr.

Jerzy Popiełuszko var bara 37 år gammal när han mördades. Hans grav i Warszawa har lockat miljoner besökare både från Polen och andra länder.

ROLF K NILSSON

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Ryssland vill se ett instabilt Europa i kaos

Rubriken i Aftonbladet på måndagen fick säkert en och annan att hicka till. ”Ryssland redan i krig med Europa”. Det är ödesmättat. Om det nu skulle vara så att Ryssland inte är i krig med Europa så tycks det vara förutbestämt att det blir så.

Aftonbladets utsände har fått träffa den ryske oberoende militäranalytikern Vadim Lukasjevic. Hans budskap är klart och tydligt ”Vi (Ryssland) är redan i krig mot Europa. Fast ni har inte begripit det”.  Kan det var så illa? Ja, beklagligt nog kan han ha rätt i båda sina påståenden.

Enligt Lukasjevic bestämde sig Putin i början av sin andra period som president att han skulle försöka sitta kvar vid makten så länge som möjligt.  Därför gällde det att ta kontroll över den politiska makten i Ryssland. Demokratin var ingen vapendragare som skulle gagna honom därför har han också motarbetat den sedan dess.

Putin har för att bygga upp det inhemska stöder runt sin person använt sig av den klassiska metoden att skapa yttre fiender. Och det var ganska lätt för honom att bestämma sig för vilka dessa skulle vara – Nato och EU. Direkt fick han i Sverige en femtekolonn att medvetet eller omedvetet gå hans ärenden. Vänstern i Sverige har aldrig gillar Nato och när sedan Sverigedemokraterna visade sig vara lika starka motståndare fick Putin, när det gäller Nato, vapendragare både till vänster och till höger.

När det gäller EU som företeelse och svenskt EU-samarbete har vänstern till vänster om socialdemokraterna alltid varit motståndare och nu fick man understöd också i denna fråga av Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna har alltid varit splittrade.

Till skillnad från sin företrädare på presidentposten, Boris Jeltsin, såg den gamle KGB-officeren Putin nyttan av en stark, mycket stark, krigsmakt både för internt och externt bruk. En stark krigsmakt får fiender såväl hemma som utomlands att känna sig osäkra. Den ryska ekonomin gick bra och Putin satsade pengar på militären. Och på att modernisera de ryska kärnvapnen.

Ryssland har ett stort mål – att ställa till problem och skapa oro i västvärlden. Vi har kunnat se hur man från rysk sid använder sin militär både öppet och offentligt och sedan med stor indignation tillbakavisar alla påståenden om rysk militär inblandning. Krim är det mest flagranta exemplet.

För Aftonbladet berättar Lukasjevic om det ryska arbetet att skapa femtekolonnare inne i de europeiska länderna och som går Rysslands ärenden. Som exempel på sådana femtekolonnare tar Lukasjevic upp Italiens Matteo Salvini och Frankrikes Marine Le Pen. Båda får direkt finansiellt stöd från Ryssland. Men dessa är bar toppen på det ryska understödsprogrammet där politiker i Västeuropa får stöd som går ut på att gynna Rysslands intressen.

Lukasjevic säger till Aftonbladet: ”Ryssland vinner detta krig eftersom Europa inte begriper att de är under attack. De ser varje operation som en enskild händelse men binder inte ihop trådarna.”

En av Lukasjevics påståenden måste betraktas som extra intressant. Och det är när han hävdar att de främsta skälen för att Ryssland gick in i Syrien är för att hindra byggandet av en pipeline från Mellanöstern till Europa för naturgas. Ryssland är berett att gå långt för att Europa även i fortsättningen ska vara beroende av rysk energi. Europa blir så mycket lättare att sätta under press då.

Vi har i vår direkta närhet Nordstream de av Ryssland kontrollerade gasledningarna genom Östersjön. Ett gasprojekt med många svenskar engagerade som på beställning försvarar detta ”fredsprojekt” och inte nog kan bedyra Putins fredsvilja och ointresse för Sverige. Svenska kommunpolitiker har i samband varit med intresserade för deras egen ekonomi än för rikets säkerhet. Också en form av femtekolonnare.

Flyktingsituationen gynnar de ryska intressena och i Moskva ser man gärna att problemen för Europa fortsätter – och blir större. Stora flyktingströmmar från olika håll destabiliserar Europa. Flyktingkaos i Europa är ett ryskt önskeläge.

Lukasjevic tror inte att Ryssland vare sig vill eller tänker anfalla Sverige. Sverige är för litet och för ointressant. Huvudfiende i Europa för Ryssland är Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Italien. Ryssland vill göra dessa länder svaga och ett verkställt Brexit står också på en ryska önskelistan.

Också ger han gärna råd till Europa. Fatta att det är krig, håll fast vid sanktionerna mot Ryssland och fortsätt kräva Krims återlämnande. Europa måste skydda sig mot allt ryskt inflytande – allt är ett spel från Kreml. Han tycker att Europa borde beslagta fastigheter som ägs av ryssar i de stora väststäderna och han begriper inte de europeiska banker som bistår Ryssland med att tvätta pengar.

Sedan kan jag inte hindra att tanken slår mig: kan det vara så att allt detta som Aftonbladet har fått veta och som nu inte minst på nätet sprids till det svenska folket är medveten desinformation från Ryssland. Desinformation för att skrämmas? Jag tror det inte, men jag kan inte heller säga att jag avvisar risken att det förhåller sig så. Oavsett vilket måste vi få ett mycket starkare försvar än vad vi har planerat för idag. Och rikets säkerhet är en fråga som rör lokalpolitiker lika mycket som rikspolitiker.  Något som borde slås fast i lag.

ROLF K NILSSON

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Högerns program från 1919 inspirerar

För snart tio år sedan skrev jag bifogad artikel som tog upp vilka företrädare jag som väljare vill ska företräda mig. Egentligen är det inte mycket som har förändrats.  Och med anledning av den moderata partistämma som just nu pågår kan det finnas anledning att plocka upp denna 100-års jubilar.

Jag vill ha mer sunt förnuft och mänsklighet i politiken. Jag vill att de politiker vi väljer också ska vara våra företrädare. Därför är det viktigt att varje vald politiker har uppgiften att använda sitt sunda förnuft, sina känslor och kunskaper när han eller hon fattar beslut i våra, väljarnas, namn.

Vad är det då som står i vägen för detta? Varför är det inte så idag? Det finns inget enkelt svar. Det är många faktorer i kombination som hindrar ett verkligt folkstyre.

Politiken idag är toppstyrd och detaljerad. Ju fler detaljer vi ser i partiernas program desto mindre utrymme finns för sunt förnuft, politiska diskussioner/debatter och gemensamma lösningar.

Redan innan frågorna kommer upp till en symbolisk debatt i våra valda församlingar är partierna och deras företrädare helt låsta eftersom man har internbeslutat hur varje fråga ska lösas ner till detaljnivå.

Detaljismen är demokratins och folkstyrets fiende. Ju fler detaljer och ju längre ner i de beslutande nivåerna som det finns fastlagda partiplaner desto starkare bli toppstyrningen och tjänstemännens kontolluppgifter.

I detta sammanhang kan man ju också plocka in subsidiaritetsprincipen om att alla beslut ska fattas på så ”låg” nivå och så nära de berörda som möjligt. En princip som ofta diskuterades och hyllades i de första EU-valen vi som svenskar deltog i. Och om jag inte minns helt fel åtminstone allianspartierna anslöt sig till.

Partierna ganska lika

Det finns ingen enskild politiker som kan, eller kan ta till sig, hela sitt partis partiprogram – knappt ens på det egna området. Därför finns det politiskt tillsatta tjänstemän som ska bistå och hjälpa till. Detta är en god tanke. Men alltför ofta har dessa tjänstemän en dubbel agenda, en dubbel lojalitet som de mer eller mindre tvingas in i. Dels ska de vara lojala med ”sina” riksdagsledamöter. Men de har också en lojalitet uppåt som de inte så sällan påminns om. Tjänstemännen är anställda av partiledningar, gruppledningar etc. och tvingas i sina tjänsteutövningar alltför ofta agera poliser vars uppgift är att se till att de valda representanterna för Sveriges folk håller sig till de beslutade detaljerna och inte avviker när förslag, reservationer och kompromisser sätts samman. Partiernas pressavdelningar får mer uppgiften att stoppa ledamöternas kontakter med media än att fungera som den hjälpande hand de förväntas vara.

De politiska partiernas inre strukturer ser också ganska lika ut. Problemen med demokratin och inflytande underifrån är skrämmande lika. Detta trots att hela den organisatoriska apparaten finns där för en synnerligen levande och kreativ demokrati.

Ska vi kunna få människor som är villiga att satsa på politiken, dela med sig av sina erfarenheter och komma fram till beslut som är medborgarna till nytta måste dessa få ett handlingsutrymme, en möjlighet att utnyttja den egna kraften och förmågan. Dagens politiker håller på att förlora den egna initiativkraften, förmågan att självständigt komma fram till politiska lösningar eftersom det redan är beslutat hur de ska tänka och resonera ner i minsta beståndsdel av samhällsbyggandet.

Valet ska ha betydelse

Vad spelar det för roll vilken politiker jag väljer, när han eller hon är låst av detaljerade planer och andras godtycke på bekostnad av den egna förmågan? Planer och program som media ofta använder emot den förtroendevalde när han eller hon avviker från det skrivna ordet.

Partiprogram måste vara enkla och övergripande. Inte minst för att människor ska kunna se skillnaderna, kunna bedöma alternativen utan att först behöva gå en högskolekurs i jämförande partikunskap. Men framför allt – för att det ska göra en skillnad beroende på vem jag väljer att låta mig företrädas av. Den som väljes måste få ta det förtroende med sig som väljarna gett in i de beslutande kamrarna. Och där fritt kunna använda sin egen intelligens, förmåga och omdöme.

Allmänna Valmansförbundet 1919

Så här såg partiprogrammet ut som Allmänna Valmansförbundet antog på sin stämma den 2 december 1919.

”Den svenska högern är ett nationellt parti. Den sätter fosterlandet främst, dess väl över individers och klassers särintressen.

Den svenska högern känner sitt ansvar för det Sverige, som vi ärvt av fädren och en gång skola lämna i arv till kommande släktled. Den anser all utveckling böra bygga på det beståendes grund. Den är i denna mening samhällsbevarande.

Den svenska högern är reformvänlig. Den erkänner, att det svenska samhället har mycket att lära, mycket att förbättra. Erforderliga reformer böra ske för folket och genom folket. Känslan av ansvar och samhörighet med riket, med fosterlandet skall därigenom stärkas. Reformerna böra syfta till hela folkets bästa. Den svenska högern är ett folkligt parti.

Den svenska högern betraktar äganderätten som en nödvändig förutsättning för en lyckosam samhällsutveckling.

Den svenska högern ser i arbetet det enda säkra medlet att åstadkomma varaktigt enskilt och allmänt välstånd. Den enskilde måste lära att lita på sig själv. Det allmänna bör stödja honom i hans strävanden att genom eget arbete skapa sig en tryggad ställning.

Den svenska högern anser hem och familj utgöra hörnstenar för vår samhällsbyggnad.

Den svenska högern uppfattar den kristna tro, på vilken våra fäder levat och dött, som en uppehållande och renande kraft i samhället, vilken bör vårdas som vår dyrbaraste egendom. Den fordrar, att allt framgent vår folkuppfostran skall vila på kristen grund.

Utgående från dessa grundsatser vill högern verka för:

  1. Rikets oberoende. Värn för dess yttre säkerhet. Mellanfolklig rättsordning för fredens bevarande. Samförstånd i Norden.
  2. Värn om vår historiska författning. Kamp mot maktmissbruk och klassförtryck. Undertryckande av anarkistiska strävanden.
  3. Lydnad för lagarna. Färre lagar men goda.
  4. Uppfostran till självansvar. Fri tävlan för alla dugliga. Lön efter duglighet, utbildning och ställningens ansvar.
  5. Förenkling av förvaltningen. Förtjänst och skicklighet enda befordringsgrunden. Statens ämbeten inga partibelöningar.
  6. Bevarande av enskild äganderätt till främjande av självständighet, företagsamhet, arbetsflit och sparsamhet.
  7. Ett starkt näringsliv, fritt från förkvävande statstvång och tryggat mot socialiseringshot. Planmässigt utnyttjande av våra naturliga hjälpkällor. Förbättrad samfärdsel. Kontroll över monopolbildningar och truster.
  8. Jordbrukets stödjande och skyddande som landets huvudnäring. Bondeklassens bevarande. Förbättrad jordbrukskredit. Hjälp till bildande av nya bondejordbruk, småbruk och egna hem.
  9. Arbetsfredens tryggande. Åtgärder till förekommande av samhällsförlamande arbetsinställelser.
  10. Sparsamhet med statens och kommunernas medel. Varsamhet i beskattningen. Skatternas avvägande efter rättvisa grunder under hänsynstagande till näringslivets bärkraft.
  11. Socialt framstegsarbete. Framsynt bostadspolitik till främjande av folkhälsa, sedlighet och hemmens ekonomi. Hjälp till självhjälp. Folknykterhetens främjande.
  12. Fördjupad folkbildning. Skolväsendets ändamålsenliga utveckling under hänsynstagande till de ekonomiska betingelserna. Främjande av praktisk yrkesutbildning.
  13. Stärkande av hem och familj. Fostran till sedlig kraft. Kristendomsundervisning i skolorna. Kyrkans bevarande. Sveriges folk ett kristet folk.”

Med inte speciellt många, men dock, tidsanpassningar och justeringar skulle ett politiskt parti som vill ge makten till de förtroendevalda kunna gå till val idag på ovanstående program.

På många plan saknar jag ”Den svenska högern”…

ROLF K NILSSON

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Tjeckisk statyflytt blir nazism i den ryska hetspropagandan

I Moskva tycker man, milt uttryckt, inte om att den historiesyn som det gamla Sovjetunionen en gång proklamerat som den enda och eviga sanningen ifrågasätts. Så gott som samtliga länder i det en gång sovjetkontrollerade Europa drabbas eller har drabbats av den sittande regimens anklagelser och desinformationsaktioner.
De baltiska länderna och Polen, tillsammans med Ukraina, har varit favoritmål för Kremls attacker. Men den senaste tiden är den tjeckiska republiken som hamnat i skottgluggen.
Extra stor upprördhet blir det när de nu fria och oberoende länderna vill plocka bort symbolerna från de kommunistiska diktaturernas förtryck.

Det lokala styret i distriktet Babunec i Prag har beslutat att avlägsna statyn av den sovjetiske marskalken Ivan Konev som var befälhavare över de sovjetiska militärstyrkor som tog över Tjeckoslovakien efter nazisternas tillbakadragande. Statyn kom upp 1980 och har sedan kommunismens fall funnits kvar som en plågsam påminnelse om en tid och ett förtryck det tjeckiska folket inte vill ha tillbaka. Tjeckiens president, den proryske Milos Zeman, förklarade i september att han är av åsikten att statyn ska stå kvar…

Borgmästaren i Babunec, Ondrej Kolar, har av Moskva bland annat anklagats att agera som en nazitysk partirepresentant. Han har också dödshotats för beslutet att flytta på sovjetstatyn.

Krossade Ungernrevolten
Det nuvarande ledargarnityret i Ryssland vill precis som sina  sovjetiska företrädare se marskalk Konev som Prags befriare. Och därmed en man som tjeckerna borde begripa att de står i evig tacksamhetsskuld till.

Det råder delade meningar om röda arméns ”befrielse” av Prag. Tjeckiska historiker menar att tyskarna redan flytt staden när de sovjetiska trupperna anlände. Marskalken Konevs militära karriär slutade inte med andra världskriget. Konev var 1956 befälhavare för Warszawapaktens väpnade styrkor och ledde insatserna med det ungerska upproret samma år. Han fanns med när Berlinmuren byggdes och han deltog i planeringen av den sovjetiska inmarschen i Tjeckoslovakien 1968.

För många i Prag, för många i Tjeckien, symboliserar Konev de bajonetter som den kommunistiska diktaturen vilade på. Den ryske utrikesministern, Sergej Lavrov, har uttryckt sin förtrytelse över flytten av statyn och förklarade sig vara ”rasande över detta cyniska beslut”. Den ryske senatorn Sergej Tsekov hotar med en kraftfull reaktion från Ryssland. Han säger att det är mycket möjligt med ekonomiska sanktioner från rysk sida.

”Gauleiter”
Också den ryske kulturministern, Vladimir Medinski, har gått till angrepp mot tjeckerna och kallar Ondrej Kolar för ”gauleiter”. Inspirerad av sin egen upprördhet spekulerar kulturministern i vad han menar kan bli tjeckernas nästa steg – att bränna ryska böcker.

Det kanske fräckaste lögnen som just nu pumpas ut från den ryska trollarkipelagen är att Sovjetunionens ”befrielse” av Polen började den 17 september 1939. Det var det datum då röda armén gick över Polens östra gräns och tillsammans med Tredje Rikets arméer tog upp striderna mot de polska styrkorna. Knappt två veckor senare hade Hitler och Stalin delat Polen mellan sig. Sanningen är propagandans första offer.

 

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade