Rubriken i Aftonbladet på måndagen fick säkert en och annan att hicka till. ”Ryssland redan i krig med Europa”. Det är ödesmättat. Om det nu skulle vara så att Ryssland inte är i krig med Europa så tycks det vara förutbestämt att det blir så.
Aftonbladets utsände har fått träffa den ryske oberoende militäranalytikern Vadim Lukasjevic. Hans budskap är klart och tydligt ”Vi (Ryssland) är redan i krig mot Europa. Fast ni har inte begripit det”. Kan det var så illa? Ja, beklagligt nog kan han ha rätt i båda sina påståenden.
Enligt Lukasjevic bestämde sig Putin i början av sin andra period som president att han skulle försöka sitta kvar vid makten så länge som möjligt. Därför gällde det att ta kontroll över den politiska makten i Ryssland. Demokratin var ingen vapendragare som skulle gagna honom därför har han också motarbetat den sedan dess.
Putin har för att bygga upp det inhemska stöder runt sin person använt sig av den klassiska metoden att skapa yttre fiender. Och det var ganska lätt för honom att bestämma sig för vilka dessa skulle vara – Nato och EU. Direkt fick han i Sverige en femtekolonn att medvetet eller omedvetet gå hans ärenden. Vänstern i Sverige har aldrig gillar Nato och när sedan Sverigedemokraterna visade sig vara lika starka motståndare fick Putin, när det gäller Nato, vapendragare både till vänster och till höger.
När det gäller EU som företeelse och svenskt EU-samarbete har vänstern till vänster om socialdemokraterna alltid varit motståndare och nu fick man understöd också i denna fråga av Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna har alltid varit splittrade.
Till skillnad från sin företrädare på presidentposten, Boris Jeltsin, såg den gamle KGB-officeren Putin nyttan av en stark, mycket stark, krigsmakt både för internt och externt bruk. En stark krigsmakt får fiender såväl hemma som utomlands att känna sig osäkra. Den ryska ekonomin gick bra och Putin satsade pengar på militären. Och på att modernisera de ryska kärnvapnen.
Ryssland har ett stort mål – att ställa till problem och skapa oro i västvärlden. Vi har kunnat se hur man från rysk sid använder sin militär både öppet och offentligt och sedan med stor indignation tillbakavisar alla påståenden om rysk militär inblandning. Krim är det mest flagranta exemplet.
För Aftonbladet berättar Lukasjevic om det ryska arbetet att skapa femtekolonnare inne i de europeiska länderna och som går Rysslands ärenden. Som exempel på sådana femtekolonnare tar Lukasjevic upp Italiens Matteo Salvini och Frankrikes Marine Le Pen. Båda får direkt finansiellt stöd från Ryssland. Men dessa är bar toppen på det ryska understödsprogrammet där politiker i Västeuropa får stöd som går ut på att gynna Rysslands intressen.
Lukasjevic säger till Aftonbladet: ”Ryssland vinner detta krig eftersom Europa inte begriper att de är under attack. De ser varje operation som en enskild händelse men binder inte ihop trådarna.”
En av Lukasjevics påståenden måste betraktas som extra intressant. Och det är när han hävdar att de främsta skälen för att Ryssland gick in i Syrien är för att hindra byggandet av en pipeline från Mellanöstern till Europa för naturgas. Ryssland är berett att gå långt för att Europa även i fortsättningen ska vara beroende av rysk energi. Europa blir så mycket lättare att sätta under press då.
Vi har i vår direkta närhet Nordstream de av Ryssland kontrollerade gasledningarna genom Östersjön. Ett gasprojekt med många svenskar engagerade som på beställning försvarar detta ”fredsprojekt” och inte nog kan bedyra Putins fredsvilja och ointresse för Sverige. Svenska kommunpolitiker har i samband varit med intresserade för deras egen ekonomi än för rikets säkerhet. Också en form av femtekolonnare.
Flyktingsituationen gynnar de ryska intressena och i Moskva ser man gärna att problemen för Europa fortsätter – och blir större. Stora flyktingströmmar från olika håll destabiliserar Europa. Flyktingkaos i Europa är ett ryskt önskeläge.
Lukasjevic tror inte att Ryssland vare sig vill eller tänker anfalla Sverige. Sverige är för litet och för ointressant. Huvudfiende i Europa för Ryssland är Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Italien. Ryssland vill göra dessa länder svaga och ett verkställt Brexit står också på en ryska önskelistan.
Också ger han gärna råd till Europa. Fatta att det är krig, håll fast vid sanktionerna mot Ryssland och fortsätt kräva Krims återlämnande. Europa måste skydda sig mot allt ryskt inflytande – allt är ett spel från Kreml. Han tycker att Europa borde beslagta fastigheter som ägs av ryssar i de stora väststäderna och han begriper inte de europeiska banker som bistår Ryssland med att tvätta pengar.
Sedan kan jag inte hindra att tanken slår mig: kan det vara så att allt detta som Aftonbladet har fått veta och som nu inte minst på nätet sprids till det svenska folket är medveten desinformation från Ryssland. Desinformation för att skrämmas? Jag tror det inte, men jag kan inte heller säga att jag avvisar risken att det förhåller sig så. Oavsett vilket måste vi få ett mycket starkare försvar än vad vi har planerat för idag. Och rikets säkerhet är en fråga som rör lokalpolitiker lika mycket som rikspolitiker. Något som borde slås fast i lag.
ROLF K NILSSON
ROLF K NILSSON 