Kategoriarkiv: Recensioner & Lästips

Ett icke övertygande försvarsanförande

Inifrån
av Anna Kinberg Batra
Albert Bonniers förlag
299 sidor
Utgivningsår: 2018

RECENSION
Jag har försök läsa Fredrik Reinfeldts bok ”Nya Livet”. Men jag var tvungen att lägga undan efter ett tiotal sidor. Jag blev alldeles för arg för att ge den en chans och var mer benägen att diskutera och säga emot det som skrevs än att någorlunda objektivt ta till mig det jag läste. Jag har därefter beslutat mig för att ge Anna Kinberg Batras bok ”Inifrån” en chans.  Och nu har jag läst den.

Om det är sig själv, läsaren eller båda hon försöker övertyga har jag svårt att få grepp om. Men det hon skriver känns inte övertygande. Och hon har svårt att erkänna att det inte gick så bra efter att ha tagit över efter Fredrik Reinfeldt.
Nu är inte Fredrik Reinfeldt någon enkel figur att efterträda. Populär som han var hos ganska många. Men de som har haft med honom att göra och inte enrollerat sig i det fjäskande hovet har ofta en annan bild av den store ledaren.

Jag får intrycket att AKB vill att läsaren ska tro att hon inte var intresserad av partiledarposten eller möjligheten, som man då uppfattade fanns, att hon skulle kunna bli Sveriges första kvinna på statsministerposten. Inte m man ser hur ofta hon tar upp ämnet.
På en punkt håller jag med AKB och tycker att hon gjorde helt rätt men blev illa behandlad och medvetet feltolkad. Och det var till det förändrade förhållningssätt till Sverigedemokraterna som hon förespråkade. Det handlade aldrig om att samarbeta med SD, och det handlade inte heller om att bilda regering tillsammans med detta parti.
Vad det handlade om var att behandla SD som övriga partier i riksdagen. Att ignorera ett parti med runt en miljon väljare bakom sig är det inte  bara dumt, det är också respektlöst mot demokratin. Att skapa ett för riksdagen anpassat apartheidsystem för hur SD:s riksdagsledamöter ska behandlas  förhållande till övriga folkvalda är inget framgångsrecept.
Intressant och pinsamt för de inblandade är AKB:s beskrivning  av hur man på allvar bland de gamla partierna diskuterades hur det i framtiden skulle fungera i riksdagsrestaurangens matsal sedan SD blivit invalda. Äta på olika tider? Gå in genom olika dörrar?
Som väljare måste vi kunna kräva mer av vuxna människor som har fått förtroendet att sitta i riksdagen. Att behandla sina folkvalda kollegor från andra partier korrekt borde vara en självklarhet. Sedan må deras åsikter vara så fel, dumma eller aningslösa de vill. Kommunist eller SD:are spelar ingen roll.
Att samtala med ledamöter från andra partier än det egna är inte att samarbeta. Att inte rösta på eller driva sina egna frågor för att SD har samma uppfattning eller riskerar att hamna där är ett dubbelt svek. Mot de egna väljarna och mot landet. Tror man att det möjliga beslutet är det bästa för Sverige, men sedan inte driver igenom det för att ”fel” personer också stöder det är att låta den personliga prestigen få styra istället för att göra det rätta.

Alla har rätt att ändra uppfattning.  Men det finns ett avsnitt i boken som får mig att reagera kraftigt. Det när AKB beskriver hur försvarspolitiken ställdes om sedan hon blivit partiordförande. Till att bli mer positiv. Rätt eller fel, men för mig blir aldrig den tidigare moderatledaren trovärdig när det gäller försvaret.
Försvarspolitiken är det område där Alliansregeringen svek allra mest. Inom Alliansen var det moderaterna som stod för det största sveket.  Om det var illa under den första mandatperiod (där jag själv på plats som moderat riksdagsledamot kunde bevittna eländet)så blev det värre under den andra.
Det ska erkännas att jag sedan AKB:s uttalande om lantisar och stockholmare haft en negativ bild av henne. Men något som i mina ögon bekräftade den bild jag hade var det hon sa under den första mandatperioden under ett möte med Stockholmsmoderaterna där några äldre partimedlemmar luftade missnöjet med Alliansregeringens försvarspolitik och moderaternas försvarsovilja. AKB försvarade regeringen och den moderata inställningen och förklarade  att det endast var ”töntar” (möjligen ”nördar”) och gamla militärer som var intresserade av och sysslade med försvarspolitik. Sedan dess har jag sett henne som en politiker som inte borde ha någon framskjutande position. Jag har inte ändrat uppfattning.
Boken visar hur en politiker på hög befattningar tänker och ser på sitt uppdrag.
Jag tror att AKB själv tror på det hon skriver, vilket gör det hela ännu sorgligare.
Boken hade nog vunnit på att vänta några år på att låta sig bli skriven.

ROLF K NILSSON

Lämna en kommentar

Under Recensioner & Lästips

Hitlers väg till makten manar till vaksamhet

”Adolf Hitler”
av Bengt Liljegren
Historiska Media
444 sidor (Pocket)
Utgivningsår: 2008 (Pocket 2009)
och
”Hitlers München”
av Svante Nordin
Natur & Kultur
360 sidor
Utgivningsår: 2018

RECENSION
Bilden av Adolf Hitler är enkel. En i allt ond person som inte kunde uppföra sig som en normal människa. En tölp, brutal och hänsynslös som inte visade några mänskliga egenskaper.  Men så enkelt är det inte. Och så enkelt är det inte att förklara ondskan. Ondskan är slugare och mer försåtlig än så.
Hitler var som politiker och som diktator oförsonlig, despotisk, fanatisk, mordisk och hämndlysten. Men det hindrar inte att han kunde vara en hänsynstagande och medkännande chef för de som arbetade i hans närmaste omgivning.
Han tyckte om att umgås med människor, ville gärna ha sällskap och var vad som närmast kan beskrivas som ”galant”  i sitt förhållande till kvinnor.  Han var bevisligen stor djurvän och vegetarian. Och han avskydde rökning. Bengt Liljegren lyfter fram Hitlers också ”mänskliga” egenskaper. Det är bra, det ger en mer trovärdig bild av mannen som öppnar för läsaren att kanske förstå hur det kunde bli som det blev…
Om Churchill dök upp i helt rätt tid som den rätte mannen att ta upp kampen mot Adolf Hitler var Hitler fel man som dök upp vid fel tillfälle i historien för att ta hand om tyskarnas problem efter första världskriget. Allt för många tyskar lät sig förföras av Hitlers budskap och person. För många stod valet mellan Hitlers nazister och Stalins kommunister.  Man ville tro att Hitler var lösningen på deras besvikelser, på det de saknade efter förlusten i första världskriget. Av det en gång så stolta och mäktiga tyska kejsarriket fanns inte mycket kvar. Ett perfekt läge för Hitler och hans parti.

Bengt Liljegrens bok om Hitler visar på författarens förmåga att plocka upp till synes ointressanta detaljer och få in dem i ett större sammanhang. Det har skrivits i det närmaste ett oräkneligt antal böcker om Hitler. Om hans barndom, om luffarlivet i Wien, om hans göranden under det första världskriget och nazistpartiets tidiga år. Boken är givande för både den som läst mycket om andra världskriget och dess förhistoria och för den som möjligen tror sig ha läst det mesta.
Mycket av det som står i Svante Nordins bok ”Hitlers München” finns också i Bengt Liljegrens biografi.  Men i Nordins bok hittar vi fler detaljer och mer om staden München och Bayern. Delarna om den blivande tyske diktatorn är intressanta men frågan är om inte det som handlar om München som stad, dess kultur och historia är ännu intressantare. Och Münchens historia på 1920-talet går inte att skriva om utan att Hitler och den spirande nazismen finns med.
När man läser om Hitler infinner sig alltid tanken om hur världen sett ut om denne man hade existerat på dagens politiska arena. Hade han fått lika många beundrare, lika många hängivna och fanatiska anhängare som varit beredda att offra allt för honom? Jag hade velat svara nej. Men den mentalitet vi ser på många håll i världen idag i vad som vi betraktat som stabila demokratier gör att jag inte kan det. Med den tillgång vi har till en verklig masskommunikation via nätet skulle propagandamakarna haft en helt annan arena att agera på. Och hur en bred allmänhet kan påverkas av sociala medier är vi allt för medvetna om.
Nätets möjligheter har öppnat för många goda krafter att göra sig hörda. Men det står lika öppet för dem som har mörka syften.

Såväl Liljegren som Nordin visar i sina böcker i vilken mylla som Hitlers idéer kunde slå rot och växa sig starka. Den myllan finns på många platser idag. Vi kan lära oss av historien och det borde vara varje människans skyldighet att göra det.  Därför är det viktigt att läsa om Hitler och hans värld. Detta är två bra böcker som jag med gott samvete kan rekommendera!

ROLF K NILSSON

Lämna en kommentar

Under Recensioner & Lästips

Rätt man på rätt plats vid rätt tid

”Winston Churchill, del 1; 1874-1939”
av Bengt Liljegren
Historiska Media 336 sidor (Pocket)
Utgivningsår: 2013 (Pocket 2017)
och
”Winston Churchill, del 2; 1939 – 1965”
av Bengt Liljegren
Historiska Media
336 sidor (Pocket)
Utgivningsår: 2014 (Pocket 2017)

RECENSION
Bengt Liljegrens böcker om Winston Churchill har några år på nacken och jag har inte kommit mig för att läsa dem förrän under förra året (2018). Det borde jag ha gjort, men å anda sidan så har jag fått vara med om en  läsupplevelse utöver det vanliga. Jag kan sammanfatta böckerna  som ”otroligt bra”. Och vad är det så som är så bra? Jag  tycker om Liljegrens berättarstil och jag tycker om hur han blandar de stora händelserna med små till synes oviktiga detaljerna. Men det är dessa detaljer tillsammans som till n icke alls föraktlig del förklarar de större, övergripande händelserna.

Jag trodde att jag visste mycket om Churchill, men efter att läst dessa två volymer förstår jag bättre.

Jag blir berörd av Churchills barn- och ungdomstid. Lämnad åt sig själv med föräldrar som knappt visade honom något intresse. Där han som barn från sin internatskola skrev brev efter brev till sin mor och vädjade till henne att svara på dem. Vilket hon ytterst sällan eller aldrig gjorde.

Winston Churchill beundrade sin far, Lord Randolph, och försökte hela sitt liv göra sådant som faderns skulle bli stolt över. Hans fadersdyrkan blir i sina stycken  påfrestande och näst intill obegripligt. Samtidigt ganska rörande.  

Under flera decennier hade Churchill problem med familjeekonomin. Pengarna han tjänade räckte inte alltid till för de något vidlyftiga vanor han höll sig med.  Och då tog han till pennan. Utan sina  böcker och de tidningsartiklar han försåg världspressen med hade han inte klarat sig ekonomiskt. (I Dagens Nyheters arkiv kan man hitta några av hans artiklar.)

För Churchill var parlamentet, den politiska processen med val, tal, regeringsbildningar och omröstningar en livsstil som han inte kunde vara utan.

Alla präglas vi av vår tid. Churchill som politiker är en produkt av sin egen samtid men med stora inslag av 1800-tal, klassamhälle, herrskap och tjänstefolk…

Redan i ett tidigt skede i Hitlers politiska karriär varnade Churchill för honom och vad som skulle kunna hända om han fick hållas. Det tog många år innan hans varningar fick bredare gehör och man insåg att han haft rätt.

Churchill var en fighter och det var vad Storbritannien behövde i kampen mot Hitler. Under lång tid såg det inte alls ut som Storbritannien skulle stå på den segrande sidan. Under Churchills ledning drabbades Storbritannien av flera stora nederlag under andra världskrigets första skede.  Men trots motgångarna kom Churchill alltid tillbaka och fortsatte kampen.  Med en för många omänsklig energi och en allt för stor tilltro till sig själv – som under dessa omständigheter kom väl till pass – ledde han Storbritannien genom och segerrikt ut ur kriget.

Churchill har gått till historien som det konservativa partiets riktigt store premiärminister. Men icke att förglömma. I 20 år representerade han det liberala partiet. Det är också i samband med detta partibyte – från konservativ till liberal – som de bevingade orden: ”En del människor byter parti för sin övertygelses skull. Andra byter övertygelse för sitt partis skull” har tillskrivits honom. En regel som fler politiker borde hålla sig till.

Sammanfattningsvis kan man om Winston Churchill konstatera att han var rätt man på rätt plats vid rätt tid. Långt ifrån felfri men med en känsla för västvärldens gemensamma intressen. Säkerligen en svår herre att göra nöjd och att samarbeta med. Men en kämpe som flera generationer efter honom har anledning att skänka en tacksamhetens tanke. Har ni inte läst Bengt Liljegrens böcker om Churchill har ni ett antal angenäma timmar framför Er!         

ROLF K NILSSON

Lämna en kommentar

Under Recensioner & Lästips

Hitlers väg till makten manar till vaksamhet

”Adolf Hitler”
av Bengt Liljegren
Historiska Media
444 sidor (Pocket)
Utgivningsår: 2008 (Pocket 2009)
och
”Hitlers München”
av Svante Nordin
Natur & Kultur
360 sidor
Utgivningsår: 2018

Bilden av Adolf Hitler är enkel. En i allt ond person som inte kunde uppföra sig som en normal människa. En tölp, brutal och hänsynslös som inte visade några mänskliga egenskaper.  Men så enkelt är det inte. Och så enkelt är det inte att förklara ondskan. Ondskan är slugare och mer försåtlig än så.
Hitler var som politiker och som diktator oförsonlig, despotisk, fanatisk, mordisk och hämndlysten. Men det hindrar inte att han kunde vara en hänsynstagande och medkännande chef för de som arbetade i hans närmaste omgivning.
Han tyckte om att umgås med människor, ville gärna ha sällskap och var vad som närmast kan beskrivas som ”galant”  i sitt förhållande till kvinnor.  Han var bevisligen stor djurvän och vegetarian. Och han avskydde rökning. Bengt Liljegren lyfter fram Hitlers också ”mänskliga” egenskaper. Det är bra, det ger en mer trovärdig bild av mannen som öppnar för läsaren att kanske förstå hur det kunde bli som det blev…
Om Churchill dök upp i helt rätt tid som den rätte mannen att ta upp kampen mot Adolf Hitler var Hitler fel man som dök upp vid fel tillfälle i historien för att ta hand om tyskarnas problem efter första världskriget. Allt för många tyskar lät sig förföras av Hitlers budskap och person. För många stod valet mellan Hitlers nazister och Stalins kommunister.  Man ville tro att Hitler var lösningen på deras besvikelser, på det de saknade efter förlusten i första världskriget. Av det en gång så stolta och mäktiga tyska kejsarriket fanns inte mycket kvar. Ett perfekt läge för Hitler och hans parti.

Bengt Liljegrens bok om Hitler visar på författarens  förmåga att plocka upp till synes ointressanta detaljer och få in dem i ett större sammanhang. Det har skrivits i det närmaste ett oräkneligt antal böcker om Hitler. Om hans barndom, om luffarlivet i Wien, om hans göranden under det första världskriget och nazistpartiets tidiga år. Boken är givande för både den som läst mycket om andra världskriget och dess förhistoria och för den som möjligen tror sig ha läst det mesta.
Mycket av det som står i Svante Nordins bok ”Hitlers München” finns också i Bengt Liljegrens biografi.  Men i Nordins bok hittar vi fler detaljer och mer om staden München och Bayern. Delarna om den blivande tyske diktatorn är intressanta men frågan är om inte det som handlar om München som stad, dess kultur och historia är ännu intressantare. Och Münchens historia på 1920-talet går inte att skriva om utan att Hitler och den spirande nazismen finns med.
När man läser om Hitler infinner sig alltid tanken om hur världen sett ut om denne man hade existerat på dagens politiska arena. Hade han fått lika många beundrare, lika många hängivna och fanatiska anhängare som varit beredda att offra allt för honom? Jag hade velat svara nej. Men den mentalitet vi ser på många håll i världen idag i vad som vi betraktat som stabila demokratier gör att jag inte kan det. Med den tillgång vi har till en verklig masskommunikation via nätet skulle propagandamakarna haft en helt annan arena att agera på. Och hur en bred allmänhet kan påverkas av sociala medier är vi allt för medvetna om.
Nätets möjligheter har öppnat för många goda krafter att göra sig hörda. Men det står lika öppet för dem som har mörka syften.

Såväl Liljegren som Nordin visar i sina böcker i vilken mylla som Hitlers idéer kunde slå rot och växa sig starka. Den myllan finns på många platser idag. Vi kan lära oss av historien och det borde vara varje människans skyldighet att göra det.  Därför är det viktigt att läsa om Hitler och hans värld. Detta är två bra böcker som jag med gott samvete kan rekommendera!

ROLF K NILSSON

Lämna en kommentar

Under Recensioner & Lästips