Finansministern har en kommunistisk skattesyn

I Stefan Löfvens frånvaro var det finansminister Magdalena Andersson som höll socialdemokraternas tal i Almedalen. Det var inte fackministern Magdalena Andersson som stod på scenen, det var den politiker inom socialdemokraterna som just nu är den mest troliga efterträdaren till Stefan Löfven på partiledarposten. Det var ett statsministertal inte ett finansministertal.
Talet var traditionellt socialdemokratiskt med välfärden i centrum och lovsången till höga skatter och statlig överhöghet. Däremot ingenting om försvaret eller säkerhetspolitiken, inget direkt om SD (vilket var oväntat med tanke på hur många väljare som gått från S till SD).

Detta var andra gången Magdalena Andersson fick vara socialdemokraterna huvudnummer i Almedalen. Och denna gång tillät hon sig att vara än mer personlig än förra året.  För att leka kremlolog så är detta intressant i ett tal där hon gör referenser till Hjalmar Branting, Tage Erlander, Olof Palme, Göran Persson och icke att förglömma Per-Albin Hanssons folkhem. Förvisso är Göran Persson gammal finansminister men det var inte därför han blev nämnd. Det är intressant att Magdalena håller ett sådant tal som hon gör. Att hon dristar sig att faktiskt klaga på delar av januariavtalet. Vi fick höra de traditionella socialdemokratiska klyschorna som toppades med att det nu gäller ”välfärd mot skattesänkningar”. Den onda högern vill sänka skatterna och göra vård och omsorg sämre för att de rika ska bli rikare… Att hon orkar.

Socialdemokraternas universallösning på alla problem är skatter och ännu mer skatter. De pengar vi tjänar på våra arbeten är enligt den socialistiska socialdemokratiska synen inte våra egna. Pengarna är statens som staten kan använda när och hur dess styrespersoner så önskar. Höga skatter ger inte bara pengar till staten att fördela.  Ett högt skattetryck ger mindre fria och mindre självständiga medborgare.  Och det är förmodligen så socialdemokraterna vill ha det. Därför är det nödvändigt att säga nej till skattehöjningar, att arbeta för skattesänkningar och för ett effektivare utnyttjande av de skatter staten drar in.

När Magdalena Andersson börjar prata om en ”rättvis fördelningspolitik” gäller det att säkra sina tillgångar. Det hon säger i sitt Almedalstal avslöjar det otrevliga och obarmhärtiga i den socialdemokratiska synen när det gäller ägande, personlig frihet och personliga möjligheter. ”Det finns dom som tjänar mer än vad de behöver för sin egen försörjning”. Ja, det gör det och det finns säkert tusen olika skäl för detta. ”Vad de behöver för sin egen försörjning” tycker uppenbarligen Magdalena Andersson är vad som är rimligt att tjäna.  Vem ska besluta vad någon ”behöver” för sin försörjning? Socialdemokraterna och vännerna i det gamla kommunistpartiet? För detta är kommunism som Magdalena Andersson förespråkar även om det är dåligt maskerat i någon allmän solidaritetsförklaring.

Magdalena Andersson är en bra talare, en av de bättre vi hittills kunnat höra. Men någon agitator är hon inte även om hon försökte dramatisera delar av sitt anförande för att aktivera sina trogna åhörare.  Men budskapet var illrött och illavarslande. Ska skatteverket få en ny uppgift – att bedöma varje medborgares behov och sedan sätta en individuell skatt så att lönen man får kvar räcker till försörjningen?  Det blåste kalla vindar i Almedalen på fredagskvällen.

 

Talartoppen just nu, bedömt efter innehåll och framförande:

1  Ulf Kristersson (M)

3  Nyamko Sabuni (L)

3  Annie Lööf (C)

4  Magdalena Andersson (S)

5  Per Bolund (MP)

6  Jonas Sjöstedt (V)

 

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s