En ansvarslös försvarspolitik

Publicerat: 4 januari, 2013 i Okategoriserade

Intervjun i Svenska Dagbladet med ÖB Sverker Göransson borde har orsakat bra mycket större reaktioner än vad som har varit fallet. ÖB:s budskap att om Sverige skulle blivit anfallit idag så hade vi fått sträcka vapen om en vecka är starkt oroväckande. Vi klarar oss inte utan andra länders hjälp. Och detta i ett läge utan de nedskärningar som lurar runt hörnet. Det är efter denna sanning som vi alla, inte bara landets politiker, utan vi alla medborgare i detta land måste ställa oss. Vi klarar inte av att försvara vårt land i mer än en vecka! Vad göra? Känner vi oss som medborgare nöjda, tillfreds med detta?

”Försvarsmakten och dess personal levererar kanonkvalitet varje dag, men jag har också ett ansvar för att våra efterträdare om fem eller tio år ges samma förutsättningar”, förklarade Sverker Göransson i intervjun. ”Anslagen som Riksdagen beslutat om räcker inte till”.

Ja, vad göra? Det finns två saker som kan rätta till det här båda krävs för att få ordning på det bedrövliga tillstånd som råder just nu. Vad som krävs är en kraftigt ökad försvarsbudget och ett snabbt svenskt medlemskap i NATO. Tyvärr har politiken gjort vad den kunnat för att förstöra bilden av NATO. Och i det läge vi befinner oss går det inte att gå med i NATO om medlemskapet inte är förankrat i folkopinionen. Det är önskvärt att snarast gå med i NATO – men inte emot folkviljan. Därför gäller det att omedelbart starta en informationskampanj om vad NATO är. Här finns utrymme för partier, organisationer och enskilda att göra en för nationen betydande insats. Och för vår frihets och demokratis skull hoppas att svenska folket inser Sveriges naturliga plats i denna sammanslutning.

Tyvärr kan jag inte konstatera något annat än att regeringen inte vi se, eller erkänna, situationens allvar och därför agerar närmast vad som kan beskrivas som ansvarslöst. I en intervju i SvD den 27 september med Stefan Kristiansson, då avgående chef för den militära underrättelsetjänsten MUST, varnade han för den nu allt mer accelererande upprustningen i Ryssland. Han var av den bestämda uppfattningen att det som nu sker i vårt östliga grannland måste påverka försvarsbeslutet som ska komma 2015. Regeringen lyssnade inte. Försvaret har fått vad försvaret ska få fram till 2019. Det är bara för ÖB att gilla läget. ÖB gillar läget och kontrar med att vara kylig sanningssägare:
- Anfalls Sverige från ett håll kan vi hålla ut en vecka. Från två håll håller vi inte speciellt länge! Och regeringen säger inget. När lagd budget ligger så klingar ÖB:s varningar ohörda.

Ingen, eller knappt någon, tror på något invasionshot mot Sverige. Istället handlar det om enskilda militära insatser mot delar av landet eller mot funktioner. Det kan handla om att slå ut en eller ett par städer eller att inta ett ”begränsat geografiskt område – en landsända eller Gotland”.

Som av ödet placerad på Gotland tycker jag inte alls om de tänkta möjligheter som enligt ÖB kan drabba Sverige. Men att avmilitarisera ön var ett ansvarslöst misstag. Gotlands strategiska läge försvann inte när militären åkte hem till fastlandet och gotlandsmilitären fick sparken. Alls icke. Det strategiska läget blev om möjligt än mer intressant eftersom det nu inte fanns någon militär kvar på ön. Utan att ha det minsta bevis för att de senaste årens omfattande strömavbrott på Gotland har något att göra med öns utsatta och strategiska läge inger det mig oro. I en eller i värsta fall ett par timmar ligger ön helt i mörker utan att några samhällsfunktioner fungerar. Radio, Tv, mobiler, vanliga telefoner utslagna. Om inte så är det kanske någon som får en idé om vad dessa mörka kontaktlösa timmar skulle kunna användas till.

ÖB utgår ifrån att Sverige får hjälp om vi skulle bli angripna. Och hjälpen den måste komma från NATO. ÖB:s scenario är begriplig. Det är enda sättet han kan fortsätta att få trovärdighet i det han håller på med. Utan NATO-stöd – inget Sverige. Tilläggas skall att ÖB, som läget är idag, inte kan se ett begränsat angrepp på Sverige samtidigt som ingenting händer i vår omvärld.

Efter Georgienkriget fick vi en brutal påminnelse om att gränser i Europa kan ändras med våld. Risken att det inte ska hända igen har snarare ökat än minskat.

I vår direkta närhet, i Östersjön, tar man från rysk sida ett allt starkare grepp. Förutom den dubbla gasledning som redan ligger där planeras nu från rysk sida en fördubbling. Uppfattningen i Moskva att Östersjön är en rysk, nästan intern,angelägenhet blir allt tydligare.

Den ryska upprustningen har pågått en tid och inget tyder på att den ska avta. Tvärtom. Det ryska försvarsdepartementet gick på torsdagen ut med informationen att 16 nya krigsfartyg ska stå till den ryska flottans förfogande år 2016.

Det gäller också för regeringen att visa var man står. Antingen har man förtroende för ÖB och lyssnar på hans varningsord, eller så får man gå ut och visa att han har fel. Nu gör man inget.

Redan i april förra året lämnade ÖB besked om att den försvarsbudget som tycks vara näst intill helig för regeringen inte räcker till för år 2015 och därefter. Det kostar att anställa och öva. Soldaterna måste ha anständigt betalt annars får vi ett konstant underskott på personal. Äldre materiel måste bytas ut. S.k. Super-JAS kostar pengar. Nödvändigt materiel för 5,5 miljarder får vänta för att bekosta JAS.

Det är ingen optimistisk ÖB som på frågan om han fortfarande ser det som en nödvändighet att lägga ner en försvarsgren för att klara av regeringens krav. Någon förändring har inte skett. Politikens krav på militären är – orimliga. Det går inte att få hur mycket som helst för en femöring. Ytterligare nedskärningar och effektiviseringar gör tillståndet ännu värre än vad det är idag.

Hur gärna jag än skulle vilja kan jag inte komma fram till något annat än att regeringens försvarspolitik är ansvarslös. Och det är ett än mer skrämmande konstaterande än att det skulle saknas kompetens. Det finns kompetens, det finns till och med kompetenta politiker inom regeringsalliansen som vet bättre men som regeringen inte lyssnar på.

Det är en fin egenskap att vara lojal. Men det finns också gränser för denna lojalitet. Regeringen spelar ett farligt spel med sina försvarsvänner inom partierna, inte minst moderaterna. Det går inte att pressa dem hur långt som helst. Det borde inte finnas mer utrymme att spela ut lojalitetskortet på. Att utgå ifrån att det inte finns något alternativ för försvarsvännerna och att de därför är lojala med sitt gamla parti är att utmana ödet.

About these ads
kommentarer
  1. John Lantz skriver:

    Dags att börja lära sig ryska . . . Suck

  2. erikmadsen2012 skriver:

    Helt rätt, bästa sättet för Sverige att säkra vår trygghet är att gå med i NATO. vad syftar du på med att ”politiken har förstört svenskarnas bild av NATO?”. Jag känner ingen som har en speciellt negativ inställning till NATO.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s