Försvarsberedning – i vems intresse?

Publicerat: 21 september, 2012 i Okategoriserade

http://www.tankesmedjanargos.com/?alt_id=GJ4LB-9A452-5O3&ts=1348254794784  (Texten finns också hos Tankesmedjan Argos)

Försvarsberedning – i vems intresse?
Då ska ännu en försvarsberedning börja med sitt arbete. Ett arbete som effektivt sätter stopp för debatten i Riksdagen och i försvarsutskottet. Ännu en omgång med stängda möten och förhandlingar där denna gång tolv personer – (tre från moderaterna och socialdemokraterna och en från varje övrigt parti) åker jorden runt för att komma fram till en kompromiss om det framtida försvaret.
Från regeringen har redan beskedet kommit att försvaret inte får kosta mer förutom de extra miljoner som man planerat tillföra varje år för nya JAS.
Försvarsberedningen tillsätts av regeringen i samråd med övriga partier i Riksdagen. Däremot ställs aldrig försvarsberedningarnas rapporter under granskning i Riksdagen, i försvarsutskottet eller i riksdagsgrupperna. De som är valda av Sveriges folk har noll och intet att säga till om när det gäller försvarsberedningens arbete och dess resultat. Istället används detta av regeringen som underlag i partiförhandlingar med övriga partier och för att få en så enig försvarspolitisk linje som möjligt. Ve den riksdagledamot som går emot försvarsberedningen där alla ”redan är överens”.
Försvarsberedningens ledamöter och experter har för sitt arbete ett eget kansli till sitt förfogande och en väl tilltagen resebudget. Under intensiva perioder reser man tillsammans, umgås tätt och får politisk information som vare sig ledamöterna i utrikes- eller försvarsutskottet får ta del av inför sina beslut.
 
Helig enighet
Det övergripande målet för försvarsberedningen är att komma överens. Sedan blir det sekundärt om man har fått kompromissa sig fram till slutsatser som kanske ingen egentligen håller med om. De rapporter man presenterar blir i sin enstämmighet näst intill heliga och får inte kritiseras eller ifrågasättas.
I direktiven står att försvarsberedningen ska göra en omvärldsanalys och med den som bakgrund komma fram till vilka förändringar som ska ske och vad som försvaret behöver. Detta sätt att arbeta gör att rapporterna alltid är gamla när de presenteras. Och när väl besluten kommer som bygger på dem har verkligheten förändrats ytterligare.
Omvärldsanalysen måste ske kontinuerligt, varje dag, varje vecka, varje månad, varje dag. Och frågan är om det är personer knutna till partipolitiken som ska göra denna omvärldsanalys. Strikt objektiv tror jag inte någon människa kan vara. Men nog hade det känts mer troligt att en grupp yrkesmänniskor utan partibindningar kommit med bättre, i meningen neutralare, beslutsunderlag. Beslutsunderlag som sedan politiken fått ta del av och därefter fattat de avgörande besluten.
Jag skulle därför vilja föreslå en stående kommitté bestående av partipolitiskt obundna experter som militärer, diplomater, statsvetare och underrättelsefolk som kontinuerligt analyserade de militära och säkerhetspolitiska skeendena och delade av sig med sin expertis till regering och berörda utskott i Riksdagen. En stående kommitté som gör sin omvärldsanalys utifrån kunskap och yrkesskicklighet.
Med ett stående analysgrupp hade det inte heller behövt tillsättas en försvarsberedning. Arbete hade kunna genomföras på parlamentarisk väg genom försvarsutskottet i Riksdagen. Om det nu är enighet som regeringen vill komma fram till. Annars borde försvarsbesluten gå samma väg som andra beslut i vår svenska demokrati. Det vill säga att regeringen lägger en proposition i frågan och sedan får Riksdagen ta ställning till den. Och då hamnar den ändå i försvarsutskottet…
 
Riksdagen hålls utanför
Men uppenbarligen tycker regeringen och oppositionens partiledningar att systemet med en partiövergripande försvarsberedning är bra. Därför har konungariket nu begåvats med en ny upplaga av densamma. En försvarsberedning bestående av parlamentariker men utsedda av regeringen. Vilket betyder att det är för regeringen som beredningens arbete ska redovisas för och inte för Riksdagen. Vilket i sin tur betyder att rapporterna inte genomgår någon behandling eller debatt i Riksdagen.
Metoden att på detta sätt runda Riksdagens formella beslutsgångar men ändå i praktiken hålla den (Riksdagen) som gisslan genom att utse riksdagsledamöter ter sig allt mer tveksam. Den senaste upplagan av försvarsberedningen har fått följande sammansättning; Peter Hultqvist (S), Urban Ahlin (S), Åsa Lindestam (S), Hans Wallmark (M), Sofia Arkelsten (M), Peter Rådberg (MP), Allan Widman (FP), Staffan Danielsson (C), Mikael Jansson (SD), Torbjörn Björlund (V) och Mikael Oscarsson (KD) samtliga riksdagsledamöter. Till ordförande i försvarsberedningen har regeringen utsett försvarsutskottets viceordförande, moderaten Cecilia Widegren.
Att göra Cecilia Widegren till ordförande i försvarsberedningen visar att man från regeringens sida satsar på en lojal och med regeringen samstämmig ordförande. Widegrens klart begränsade erfarenhet av försvarsfrågor gör henne också mer beroende av regeringen än sina båda moderata företrädare på posten (Karin Enström och Göran Lennmarker). Cecilia Widegren uttalar sig i försvarsfrågor på samma sätt som Sten Tolgfors. Vilket säkert gör att statsminister Reinfeldt är nöjd med hennes insatser. Att moderater och socialdemokraterna ska få tillsätta tre ledamöter var är en nyhet från tidigare beredningar.
Intressant i sammanhanget är att samtliga ledamöter förutom Sofia Arkelsten och Urban Ahlin (som är ordförande respektive viceordförande i utrikesutskottet) ingår i försvarsutskottet.
 
A- och B-lag
Av försvarsutskottets 17 ledamöter sitter tio med i försvarsberedningen. På detta vis har vi fått ett mini-försvarsutskott inom försvarsberedningen med egen majoritet vilket i praktiken degraderar de sju återstående utskottsledamöterna till ett B-lag. Anmärkningsvärt är för moderaternas del att den i särklass mest kunniga och erfarna politikern inom försvarspolitiken som sitter i utskottet – Annicka Engblom – placerats i detta B-lag.
Vad försvarsberedningen kommer fram till är svårt att sia om. Idag finns det moderater som uttalar sig i försvarsfrågor som gångna tiders socialdemokrater på vänsterkanten. Samtidigt har vi socialdemokrater som till viss del övertagit moderaternas gamla positioner. När Peter Hultqvist, som är socialdemokratisk ordförande i försvarsutskottet, påpekar vikten av att analysera situationen i Ryssland med bakgrunden av det förmågelyft som just nu pågår när det gäller landets armé, flyg och marin så inger det ju visst hopp för oss som fortfarande tror på ett starkt svenskt militärt försvar. Han tar upp Nordens och de baltiska ländernas förhållande till Ryssland och lyfter fram Arktis framtida betydelse. Men frågan är hur mycket socialdemokraterna vill satsa ekonomiskt på försvaret. Peter Hultqvist har tidigare i år sagt sig vara tveksam till ytterligare besparingar och fokuserar på kostnaderna för personal och materiel.
Centern, folkpartiet och kristdemokraterna har påtalat behovet av ökade anslag till försvaret.
Att regeringen och försvarsmakten inte står så nära varandra i frågan om hur mycket pengar det behövs för att försvaret ska kunna fullgöra sina uppgifter är ingen hemlighet.
Försvarsberedningen ska lämna sin första rapport till regeringen den 1 juni 2013. Jag tror inte den innebär något positivt för det svenska försvaret, men jag hoppas innerligt att jag har fel.
ROLF K NILSSON
 
 
About these ads
Kommentarer
  1. Stagecoach skriver:

    Mycket, mycket bra skrivet från en som har insyn i processen. Tyvärr så befaras mina värsta farhågor. Jag ser tyvärr inte fram emot den dag då rapporten presenteras.

  2. Roger Klang skriver:

    I bästa välvilja skickade jag boken Det Tyska Kriget 1939-1945 till Karin Enström. Läs ”Del V – Framtiden” från sidan 427 och fram där jag bl.a. beskriver hur vi bäst bör försvara Gotland:
    http://dettyskakriget.wordpress.com/det-tyska-kriget-1939-1945-2/
    om du vill veta vad Karin Enström nu vet. Du kan ögna igenom Del V och göra din egen bedömning om jag är klar i huvudet. Meningen med att skicka henne pappersboken var att hjälpa henne stärka vårt försvar, inte stjälpa vårt försvar. Dessvärre tycks hon göra bedömningen att vi inte behöver försvara hela Sverige och att försvaret klarar sig med mindre istället för mer.

    Roger Klang

  3. rollern42 skriver:

    Det är obegripligt att inte politiker kan läsa FOI Rapporten och konstatera den militära hotbilden som i allra högsta grad är allvarlig när Ryssland övar krig nära västgränsen. När riksdagsmannen Peter Rådberg (M), som dessutom sitter i försvarsberedningen, står upp i riksdagen och på fullaste allvar påstår att det inte finns några hot är det ett bedrägeri på det grövsta. Är en sådan man värd sin alldeles för höga riksdagslön? Man skäms för hans skull över okunskapen på det militära området. FOI Rapporten borde vara tillräcklig för snabba upp beslut om anskaffningar av brister och det försvar Sverige är värd.

  4. […] Bloggar: Försvar och Säkerhet, Skipper, 6:e mannen, Jägarchefen, Rolf Nilsson, […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s