Vid nästan varje presidentval i USA, efter Ronald Reagan, när ingen av de aktuella kandidaterna skapar någon direkt entusiasm brukar någon komma med det omöjliga konstaterandet att ”det spelar ingen roll vem som kandiderar, jag röstar på Reagan”. Inför det nu stundande moderata partiledarvalet, om jag nu hade varit ombud eller fått delta i en medlemsomröstning, skulle jag konstaterat att ”det spelar ingen roll vem som ställer upp, jag röstar på Bohman”.

Det känns inte alls bra att Catharina Elmsäter-Svärd meddelat att hon inte står till förfogande som partiledare. Jag tycker det är trist. Jag tror hon skulle blivit en alldeles utmärkt val. Som det ser ut nu verkar fältet ligga fritt för Anna Kinberg Batra att bli Reinfeldts efterträdare. Kinberg Batra har säkert sina förtjänster, men hon är inte min kandidat. Hon är inte den som jag tror moderaterna behöver i det läge partiet nu befinner sig.

Och inte gjorde en intervju med ordföranden i partiets valberedning, Lars-Ingvar Ljungman, saken bättre. Inga förändringar att vänta. Här ska det valberedas som det alltid valberedits. Detta kombinerat med en valanalysgrupp som har sin förankring i samma gamla ledning som ledde partiet i valrörelsen tyder på att förnyelse eller förankring i partidjupet inte är att vänta, eller än värre – inte önskvärt.

Personligen tycker jag det vore dags med en direkt medlemsomröstning så vi kunde få en korrekt bild av vad de verkliga ”ägarna” – medlemmarna tycker vore det bästa valet för partiet. Men det verkar vara en lång bit dit att vandra.

Moderaterna behöver en rejäl valanalys där man också går igenom vad förändringen till ”Nya” moderaterna, att släppa försvaret som kärnfråga och att ideologin fått allt mindre betydelse inneburit.

Läs på KONTUR om fösvarsutskottet:   http://kontur.nu/reflektion/allan-widman-bra-val-som-ordforande-i-forsvarsutskottet/

Allan Widman, folkpartiets talesperson i försvarsfrågor och en möjlig intern alliansutmanare till moderaterna om försvarsministerposten, hade får några dagar sedan ett mycket intressant inlägg på sin blogg där Gotland åter igen ställs i fokus. För någon vecka sedan gjorde han ett snabbesök på ön och den del av F17 i Blekinge som är förlagd på Gotland.

På plats fick han information att arbetstempot för den militära personalen på flygplatsen i Visby just nu är högt. Samtidigt dras man med en brist på flygtekniker för tillsyn.

Bristen på tekniker är stor i hela ladet, men kanske ännu större på Gotland då det tycks vara problem att rekrytera personal lokalt. Widman föreslår därför att man ska öppna för möjligheten till lärlingsutbildning när det gäller tekniker. Den nuvarande utbildningen är lång och är till stor del inriktat på militära uppgifter.

Widman funderar runt möjligheten att låta gotländska ungdomar få en del av sin utbildning på Kallax eller Såtenäs för att sedan återplaceras på Gotland. En bra idé som det med dagens regelsystem säkert inte går att genomföra. Men reglerna går att ändra.

Under Widmans korta besök på Gotland gör han också en avstickare till Slite för att se om något svenskt örlogsfartyg har lagt till där. Så är inte fallet. Han har tidigare fått besked om att tillfällig basering av örlogsfartyg i Slite skulle vara klart. Men så verkar inte vara fallet. Några spåra av Försvarsmakten ser han inte. Byggnader för övernattning, vapenkasuner och stängsel lyser med sin frånvaro.

Widman konstaterar vidare i sin blogg att i den nu påbörjade militära grundutbildningsgruppen, GMU, på Gotland är det endast ett fåtal deltagare som kommer från ön. Han vill därför att varje vapenför man och kvinna på Gotland ska erbjudas att genomgå den grundläggande militärutbildningen! Finns det någon gotländsk politiker som vågar ta upp det kravet?

Personligen tror jag det är dags att aktivera värnplikten i en modern och tidsanpassad form. Såväl civila som militära uppgifter behöver personal för att kunna genomföras.

Allan Widmans blogg inlägg finns här: http://allanwidman.blogspot.se

Allan Widman

Allan Widman

Läs på KONTUR 

http://kontur.nu/reflektion/ansvarslost-isolera-valrorelsen-fran-vad-som-hander-i-ukraina/

Valrörelsen 2014 kan gå till historien som den mest verklighetsfrånvända och den mest ansvarslösa i modern tid.

Läs på KONTUR http://kontur.nu/reflektion/valkommen-oppning-for-natostyrka/

En ropande moderat försvarsröst

Publicerat: 6 augusti, 2014 i Okategoriserade

Läs på KONTUR  http://kontur.nu/reflektion/en-ropande-moderat-forsvarsrost/

Ohämmat hat i P1:s Sommar

Publicerat: 23 juli, 2014 i Okategoriserade

Lyssnade i måndags på en sommarpratare i Sveriges Radio P1 som jag inte hade koll på sedan tidigare, det ska erkännas. Kände inte igen hennes namn och var inte bekant med hennes arbete. Visste bara det jag läst i presentationen av programmet: ”Athena Farrokhzad, poet, dramatiker, översättare, 30 år. Bor i Stockholm. Augustprisnominerad för diktsamlingen ‘Vitsvit’. Hyllad för pjäsen ‘Päron’ på Ung scen/öst.”

Att hon medarbetar på Aftonbladets kultursidor visste jag inte då. Men det hade i sig varit en varningssignal.

Athena Farrokhzad är född i Iran och kom till Sverige på 80-talet och är uppvuxen i Göteborg.

Hennes Sommarprogram som vi fick ta del av var hatiskt. Hat mot Sverige, hat mot det ”vita”, hat mot den sittande regeringen, hat mot det borgerliga samhället.

Programmet skulle vara ”antirasistiskt” var det sagt i förväg. Och det hade ju inte varit fel i sig. Men begreppet ”antirasism” har fått flera olika betydelser och kan variera starkt beroende vem som använder det.

Det finns inom delar av den ”antirasistiska” rörelsen en antirasism som bygger på rent hat mot det ”vita”.

En som vid flera tillfällen kommit med, som jag uppfattar det, hatiska uttalanden mot just gruppen vita, och då inte sällan medelålders män, är ”Kakan”Hermansson. Och när hon, samtidigt som programmet sändes, på twitter hyllade sommarvärdens Athena Farrokhzad var det ytterligare en varningssignal om vad som skulle komma.

Athena Farrokhzads program var en enda lång kommunistisk propagandasändning med förhärligande av revolutionärt våld och hat mot det borgerliga samhället.

Om man lyssnar/lyssnade till måndagens sommarprogram så framgår det med all tydlighet att Athena Farrokhzad inte tycker om Sverige, eller det svenska. Och det är hon fri att göra. Men hon verkar inte heller ha speciellt mycket för den västliga modellen av demokrati och mänskliga rättigheter. Det är mer bekymmersamt.

Per Hägred skriver i Expressen om programmet. ”Athena kom till Sverige på 80-talet. Några decennier senare gör hon i en radiostudio upp med landet där hon tillbringat större delen av sitt liv. Hon tycker inte särskilt mycket om sitt hemland. Åtminstone inte av sommarpratet att döma. Och det kan man förstå.” Kan man förstå det? Jag vet inte om man kan det. Det kan finnas inslag, företeelser, händelser man inte tycker om. Men detta urskiljningslösa hat?

Visst finns det infödda svenska skitstövlar som slänger ur sig rasistiska påståenden. Men är det verkligen det som genomsyrar Sverige?

Per Hägred radar i sin text upp några av sommarvärdens idéer: ”Hon vill skrota rotavdraget och skänka pengarna till flyktingar. Hon uppmanar oss att gifta oss med flyktingar för att de ska få asyl. Eller få oss att sluta pensionsspara eftersom pengarna går till krigsindustrin.”

Sedan har Per Hägred precis som jag reagerat mot den våldsförhärligande delen i programmet. ”Jag tycker dock att hon är direkt otydlig när det gäller extremvänsterns metoder. Är det ok med våld om belackarna brukar det? Frågan hänger kvar i luften.”

Per Hägred är försiktig i sin kritik. Uppenbart medveten om vad man riskerar när man tar upp ämnen som dessa. Men han är dock kritisk. Värre är det i Svenska Dagbladet där Henrik Sahl Johansson gör sin betraktelse efter programmet som i princip är en hyllning. ”Med diktens språk som klangbotten redogör hon för en tid av koloniala arv och vidgande klyftor, av strukturell rasism och en mänsklighet under attack.” Och det fortsätter i samma stil. ”Farrokhzads poetiska läsningar, med citat från en rad diktare, är själva andningen i vreden och mycket skickligt invävda i manuset. Avslutningen, när hon återknyter till alla de ting som hon en dag önskar tala om, är mycket stark.” Han konstaterar dock att det var ett politiskt brandtal. Men kritiken saknas.

Vi har yttrandefrihet i Sverige och den ska vi slå vakt om. Men det betyder inte att vi ska acceptera allt som förs fram – oemotsagt. Måndagens sommarprogram tillät övertramp som aldrig – med rätta – skulle accepterats om det kom från annat håll än den ”antirasistiska” extremvänstern. Rädslan att säga emot någon som kallar sig för antirasist är så stor att allt färre vågar , eftersom man vet att risken är stor att man får en falsk stämpel på sig för att vara just rasist. Även om det förhåller sig så att det är ”antirasisten” som är den verkliga rasisten i sammanhanget.

För Sveriges Radios del är det tydligen helt i sin ordning att låta dessa demokratins dödgrävare få husera fritt. Åtminstone om de har vänsterprofil.

Det finns en frisk och ärlig antirasism som just handlar om alla människors lika värde och lika rättigheter. Det är en antirasism som jag ställer mig bakom. Att hata en grupp människor för deras hudfärg är inte bara osmakligt, det är också ointelligent.

Thomas Gür hade en bra artikel i ämnet i Svenska Dagbladet för några dagar sedan. Läs den!

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/darskap-att-kalla-sverige-rasistiskt_3763418.svd